|
Trädgårdsarkeologi på Fossesholm
Spåren vi söker i trädgården vid Fossesholm kommer sannolikt framförallt att vara från den trädgård som anlades under 1700-talets andra hälft. Möjligen kommer vi också att finna spår efter en äldre trädgård, anlagd redan på 1500-talet - den period då det stora godset anlades.
 
Till vänster trädgården söder om södra flygeln mot öst. Till höger gårdstunet med brunnen och huvudbyggnaden i bakgrunden, fotograferat mot väst.
1700-talets andra hälft var herrgårdens blomstringstid
På 1760-talet blev affärsmannen Jørgen von Cappelen ensam ägare till Fossesholm, och flyttade in. Med detta startar herrgårdens glansperiod. Att investera i lantegendomar, och flytta ut från staden till ett sundare lantliv, var något som var vanligt och populärt bland välbärgade stadsbor kring mitten av 1700-talet. Allra bäst var om man kunde kombinera lantlivet med ekonomiskt givande lanthushållning och industriföretag. Fossesholm hade en lukrativ sågverksindustri.
Jørgen von Cappelen investerade stora pengar i Fossesholm. Han började med att bygga om bostadshuset till den nästan 50 m långa huvudbyggnad i klassicistisk stil som finns kvar idag. Han samlade också alla byggnader till en helhet kring tunet och byggde delvis samman dem. Till en anläggning som denna krävdes också en motsvarande trädgård.
Trädgården låg längs kortsidan av bostadshuset och sidoflygelns fasad. Från den stora salen, även kallad 'Havestuen' (Trädgårdssalongen), hade man utsikt över trädgården, men för att komma in i den måste man gå ut på tunet och genom en port. Bevarade historiska dokument berättar bland annat att Jørgen von Cappelen lät plantera nya fruktträd och anlägga drivbänkar.
Vid denna tid byggdes också paviljongen på gårdstunet, med torn och klocka vilken fungerat både som lusthus och brunn. Vattnet leddes genom en under-jordisk vattenledning i trä från en höjd i närheten. I paviljongen fanns ett tråg med rinnande vatten, där man förvarade fisk, och det hela liknade en grotta. På 1780-talet skrev sockenprästen Strøm att trädgården var områdets ”ordentligste og bedst anlagte Træe- og Blomster-Have”.
Trädgården vid Fossesholm var säkerligen terrasserad och innehöll sannolikt både prydnads- och nyttoväxter. Den hade med största sannolikhet regelbunden form. Gissningsvis innehöll den del som gick att se från 'Havestuen' främst prydnads-växter, medan nyttoväxterna blev allt fler längre bort.
Den äldsta bevarade kartan, ritad av Jens Irgen Müller 1789, visar bebyggelse och trädgårdsanläggning i grova drag. Enligt kartan fanns då en tvådelad in-hägnad trädgård. Den ser ut att var ungefär dubbelt så stor som gårdstunet, och
i dess sydöstliga del låg en rund anläggning med en liten tornlik byggnad - möjligen någon form av lusthus, kanske i en damm på en liten ö.
1800-tal och 1900-talets första hälft - bondgård på nytt
Fossesholms gods drevs vidare av Cappelens släktingar fram till 1822 då allt såldes på exekutiv auktion till tre lokala storbönder. Det tidiga 1800-talet var en omvälvande period då många, inte minst tidigare framgångsrika handelsmän,
fick ekonomiska problem. Några år senare övertog två av bondesönerna själva huvudgården och delade den mellan sig. Til och med huvudbyggnaden och tunet delades av på mitten i två separata delar. Samtidigt tog båda familjegrenarna efternamnet Fossesholm. Så fortsatte det att vara fram till Eiker Historielag köpte gårdsbyggnaderna och en relativt stor tomt runtomkring år 1973.
Trädgården blev på 1800-talet sannolikt till största delen helt nyttobetonad, med fruktodlingar. En av ägarna var till exempel en framstående äppelodlare. De sista spåren av den gamla prydnads-trädgården var antagligen de kvarblivna buxbomsbuskar som noterades av arkitekten Christian Arbo 1917.
Västligaste delen avstyckad under 1900-talet
Av den ursprungliga trädgårdsytan (sådan den ser ut på kartan 1789) har en stor del blivit avstyckad och bebyggd på senare tid. Den del som finns kvar intill huvudbyggnaden på Fossesholm idag, och som kan bli föremål för restaurering, omfattar alltså bara en del av Jørgen von Cappelens ursprungliga trädgårds-anläggning. Hur stor den kvarvarande delen av den tidigare trädgården är, kommer förhoppningsvis den arkeologiska undersökningen att klarlägga. Förhoppningsvis finner vi också spår efter terrassmurar, planteringsbäddar, grusgångar etc. som visar hur trädgården sett ut.
Fossesholms äldre historia
1500-tal – godset samlas
Foss-godset samlades genom köp och byten redan på 1500-talet av Peder Hanssøn Litle (Basse), länsherre för Akershus län. Huvudgården skapades av två gårdar, Nordre- och Søndre Foss, som legat på samma plats sedan medeltiden. De blev nu centrum för Norges första stora skogsegendom. Eiker, med sina stora skogar och många vattenfall, blev högintressant omkring 1530, då man började använda en ny typ av vattendriven såg och behövde forsar för att anlägga sågkvarnar. Trävarorna, framför allt plank, exporterades sedan med skepp till Nederländerna och Storbritannien.
Foss omskapades av Peder Hanssøn Litle till en representativ herrgård, som både kunde visa hans nya status som storgodsägare och förse hans hushåll med jord-bruksprodukter. Bebyggelsen flyttades från bruksområdet nere vid Vestfossen upp på höjden där den ligger idag. På Foss bodde den danske kungens länsherre så fort plikterna inte tvingade honom att vara på Akershus. När han dog 1551 övertogs driften av änkan Ingeborg Gyldenlöve som avled 1597.
Det verkar högst sannolikt att Peder Hanssøn också anlade trädgård, men tyvärr finns inga bevarade historiska källor som berättar om detta. Däremot fanns trädgårdar vid Akershus som man vet lite mer om, och som kan ge ledtrådar till hur det antagligen sett ut.
1600-talet och 1700-talets första hälft – en mellanperiod
Under 1600-talet och 1700-talets första hälft drevs och beboddes Fossesholm mest av arrendatorer. Handeln med trävaror fick ännu större betydelse på 1600-talet, och många skogsegendomar, som Fossesholm, blev föremål för spekula-tion. Ägarna var främst affärsmän och handelshus långt bort, och förvaltarna hade inget större intresse av att investera i byggnader och trädgård. Husen fick förfalla och jordbruket låg nere, samtidigt som sågbruket var intensivare än någonsin. Troligen lade man knappast någon tid på trädgård under denna tid. Möjligen odlades lite köksväxter för gårdens folk.
Sitt namn, Fossesholm, fick herrgården av ägaren som tog över 1616, Gunde Lange till Fritzø, landshövding i Tönsberg. Han och hans son levde delvis här. Därefter ägdes gården av en rad intressanta personer, såsom kungens ståthållare Hannibal Sehested, och nederländska affärsmän och bankirer - men herrgården sköttes av arrendatorer.
1697 köptes godset av tre köpmän som hade ett intresse både för sågverks-industrin och att skaffa sig lantgods. Den mest engagerade ägaren blev kommersrådet Jørgen Poulsen Neumann, som 1706 renoverade gårdsbebygg-elsen. Fossesholm blev på nytt betraktat som en plats för representation och en ståndsmässig bostad. Huvudbyggnaden innehöll nu både bostad för arrendator och gäst- och mottagningsrum för ägare, med påkostad inredning och möblering.
År 1740 övertog en annan av ägarna, Gabriel von Cappelen, driften av Fossesholm och bodde där till sin död 1758. I ett dokument från 1760-talet om-talas en inhägnad köksträdgård med några fruktträd. Men Gabriel von Cappelen hade ekonomiska problem och kunde nog inte satsa på en stor representativ trädgårdsanläggning. Då sonen Jørgen von Cappelen övertog blev det däremot annorlunda (se vidare ovan).
Originalmanuskript: Madeleine von Essen
Bearbetning och kortning: Anna Andréasson
|